Bloggtexten till poddavsnittet #9:1 Umeå-Skellefteå:

Vi hade inga tankar på vädret när vi planerade vår tripp i Norrbotniabanans spår, men det kändes onekligen tacksamt med en så fin och solig dag då vi spelade in podden utomhus för första gången. Vi hann tänka både bakåt och framåt i tiden. Bakåt med tanke på de mervärden som Botniabanan har för med sig, och sedan framgångssagan som i alla fall vi ser framför oss med Norrbotniabanan på plats.

Umeå ligger mig varmt om hjärtat som min hemstad, men kanske än mer för att jag har fått följa stadens utveckling under flera årtionden. Det finns mycket att visa från bygget av Botniabanan och givetvis massor av historier att berätta. Kanske har de genom tiden förvrängts lite, men känslan är ändå densamma. Att ha fått vara med om bygget av det största infrastrukturprojektet i efterkrigstid på sin tid, skänker en hel del stolthet.

I korthet har en utvärdering av trafiken på Botniabanan visat att stora passagerarflöden utvecklats mellan Örnsköldsvik och Umeå och omvänt. Det här har förbättrat arbetsmarknadsbalanserna främst för kvinnor och ungdomar, och särskilt för Örnsköldsvik. Hans Lindberg, kommunalråd i Umeå, berättar mera.

Hans Lindberg, kommunalråd Umeå

Vi startar vår resa vid det gamla stationshuset i Umeå. På Umeå C blandas de gamla och det nya på ett smakfullt sätt, de nya perrongtaken är riktigt fina. Och stationshuset har fått en stilenlig anpassning för att alla, enkelt och smidigt, ska kunna ta sig in i väntsalen.

När tvärbanan drogs in till Umeå låg järnvägen en bit utanför staden. Det kan låta märkligt med tanke på att avståndet inte är mer än 300 meter mellan stationshuset och Rådhustorget. Men alla transporter skedde via älven och därför låg allt fokus där. Rådhuset ståtade också med sin framsida åt detta håll. När järnvägen stod färdig och kung Oscar II skulle komma och inviga tvärbanan blev man bekymrad eftersom Rådhuset då skulle ju då möta kungen med ryggen när han klev av på stationen. Det fick ju inte hända. Därför kompletterades rådhuset med en framsida även på dess baksida.

Umeå C blir den första stationen på Norrbotniabanan söderifrån räknat, men själva banan sticker inte norrut förrän man har lämnat godsbangården på Västerslätt. Västerslätt var långt tillbaka en egen by med jordbruk. 1947 gjorde stadsarkitekten Kjell Wretling den första stadsplanen för Västerslätts industriområde. Tanken var att ge plats åt lager, upplag och lätt industri. Att etableringen av denna för sin tid betydande verksamhet på Västerslätt inte ledde till idéer av större skala än ”lager, upplag och lätt industri”, visar hur liten förväntan var på en industriutveckling i Umeå strax efter kriget. Idag är Västerslätt ett så mycket större industriområde än Wretling hade kunnat föreställa sig.


Norrbotniabanans start, efter tunneln under väg E12. När banan sticker iväg norrut passerar den det gamla skjutfältet som måste saneras på gammal ammunition.

När Norrbotniabanan sedan närmar sig Dåva företagspark finns möjligheter att koppla på ett industrispår som möjliggör godstransporter till industriområdet. Bland annat kan hela tio tusen lastbilstransporter med bränsle till de både kraftvärmeverken ersättas med tågtransporter.

Nu närmar vi oss orten Sävar med en väldigt spännande historia. Här stod det sista slaget på svensk mark 1809, förutom ett mindre slag något senare utanför Piteå. Många berättelser finns bevarade från tiden för slaget och så sent som 2009 uppmärksammades 200 års jubileumet med flera evenemang. I Sävar pågår just nu diskussionerna om banans och exakta sträckning och resecentrumets placering. Vill du ta del av planeringsarbetet rekommenderar vi att du kikar på Trafikverkets webbsidor om Norrbotniabanan.

Nästa stopp blir i samhället Robertsfors. En ort med en spännande placering när vi talar om Norrbotniabanan. Orten ligger nämligen mitt på linjen mellan Umeå och Skellefteå. I dag pendlar 1000 personer ut från Robertsfors till Umeå, men bara en fjärdedel av dessa pendlar till Skellefteå på grund av sämre väg, och därmed längre pendlingstid. Just i ortens kustnära del ökar befolkningen för närvarande. Med närheten till havet, naturen och med ett pendlingsavstånd till två större arbetsmarknaden under en timme ser Robertsfors ut att bli en riktigt attraktiv ort när Norrbotniabanan är på plats. Hur ser visionerna ut för samhället och vilka utmaningar står kommunen inför? Vi får höra vad kommunchefen Karin Ahnqvist och kommunalrådet Patrik Nilsson och  säger.

Karin Ahnqvist, kommunchef Robertsfors

Patrik Nilsson, kommunalråd Robertsfors

Som vanligt konstaterar vi att järnvägen bara blir ett verktyg för att förverkliga våra drömmar. Men hur ser våra drömmar ut och hur tar vi oss dit? I nästa avsnitt fortsätter vår resa norrut mot Bureå och Skellefteå.

På återhörande, Elisabeth Sinclair, projektledare Norrbotniabanegruppen