Bloggtexten till poddavsnittet “#1 Mammas pengar”:
Äntligen är det första avsnittet av vår podd ”En bana tre spår” inspelat! Avsnittet har vi döpt till ”Mammas pengar” och det lanseras 27 april. Svettigt med inspelningen, men ack så roligt! Springer med raska steg till bussen för vidare färd mot Umeå. Tänk om banan hade börjat byggas 2010 enligt de första planerna! Vilken njutning att stiga på i Skellefteå och anlända till Umeå bara en timme senare. Men det löns inte att gråta över spilld mjölk. Nu är ju Norrbotniabanan äntligen på väg in i den nationella transportplanen igen och byggstarten i höst närmar sig!
Den Nationella transportplanen
Vi väntar som sagt på regeringens beslut om den Nationella transportplanen. Det blir spännande att se om det olyckliga tidsglappet i bygget upp till Skellefteå, som Trafikverket lagt in i förslaget, är borta. Förslaget säger att de första 12 kilometrarna från Umeå till Dåva (företagspark med två större kraftvärmeverk) ska byggas. Men först fyra år senare ska bygget fortsätta upp till Skellefteå.
Norrbotniabanans representanter har givetvis framfört att glappet ger fördyringar både vad gäller byggkostnader och att få ut nyttorna av banan. Läs vårt remissvar här (pdf). Ett tidsglapp riskerar också att planerings- och byggorganisationen måste göra en omstart ännu en gång. Det är ett enormt slöseri med pengar. Om den nuvarande planeringsgruppen skulle behöva göra en omstart, då startar vi om organisationen för fjärde gången. Det känns inte bra.
Minska bygglappet
Men även OM glappet kvarstår i regeringens beslut ser vi möjligheter. Med gemensamma krafter kan vi minska glappet genom att låta planeringen löpa på parallellt med att vi löser finansieringen för hela banan, men det är klart att det är ett mer osäkert kort. I vilket fall som helst har regeringen gjort ett fantastiskt jobb. Efter tio år är vi på väg tillbaka in i planen igen efter att ha åkt ur 2007. Med sitt snabba fotarbete direkt efter valet öppnades möjligheter för projektet att söka planeringspengar från EU. Vidare har regeringen varit väldigt tydlig med att Norrbotniabanan ska byggas i sin helhet med en byggstart under den nuvarande perioden. Nu har regeringen gjort allt som stått i dess makt och nu håller vi tummarna för att Trafikverket och hinner fastställa planerna för de första 12 kilometrarna. När de sen vinner laga kraft är det dags för byggstart.
Extra roligt är också att de fyra nordligaste länen får betydligt mer i förslaget än i tidigare planer. I den förrförra planen gick 5,9 % av nyinvesteringarna till de fyra nordligaste länen och i den förra så lite som 3,4 %. Detta trots att de fyra länen utgör mer än halva Sveriges yta. Jo, det är klart att behoven styr insatserna, men titta på siffrorna en gång till och fundera om det inte behövs satsningar i norr. I år går hela 11 % till de fyra nordligaste länen och det känns bra!
Norra Sverige är tätbefolkat
Inte ens en sådan bra grej som Norrbotniabanan kan älskas av alla. Så är det ju. Men under mina år i branschen har jag märkt att många säger nej och är negativa på grund av kunskapsbrist. Som i fallet med Norrbotniabanan. Och faktiskt hela norra Sverige.
Det är viktigt att känna till att kuststråket i Norr- och Västerbotten är lika tätbefolkat som Västra Götaland per kvadratkilometer. En lika viktig insikt är att 90 % av järnmalmen kommer från norra Sverige. Och att dess brytningsvärde på 25 miljarder kronor vidareförädlas till ett värde av 550 miljarder ute i Europa. Just när det gäller malmen och övriga värden i norra Sverige så är kunskapen faktiskt högre i EU än på många håll här i vårt eget land.
Två mil bred kustremsa Umeå–Luleå. Källa: Trivector 2017.
Det här är bara två exempel på faktaluckor om norra Sverige. Faktaluckor som bidrar till att människor inte förstår vikten av Norrbotniabanan. Men vi måste kräva visioner för norra Sverige och förslag på hur norra Sverige ska utvecklas på samma sätt som man ofta talar sig varm om satsningar och utveckling i södra Sverige. För visst behövs det satsningar där också, men tänk stort, tänk hela Sverige!
Apropå Sverige så har bland andra regionrådet Erik Bergkvist visat hur SCB:s exportsiffror kan leda fel eftersom man räknar utifrån var företagen har sitt huvudkontor och inte var produktionen sker. När Sverige jämför sig med andra länder spelar det ingen roll, men inom Sveriges gränser kan det ju plötsligt se ut som att det är Stockholm som levererar när det egentligen är en eller flera orter ute i landet som exporterar. Läs hela artikeln här.
Det här inlägget skrivs alltså på bussen mellan Skellefteå och Umeå. Ett lätt illamående drabbar mig och jag tvingas ta pauser lite då och då. Återigen slår det mig hur fantastiskt smidigt det hade varit att istället sitta på ett tåg just nu med minskad restid, mindre skumpande och förhoppningsvis mindre illamående som följd. Beräkningar visar att vi förlorar 1,74 miljarder varje år på att Norrbotniabanan inte är byggd (Kostnaden för avbrott i arbetet på grund av illamående vid bussåkning är inte medräknad…)
Vi hörs igen! / Elisabeth Sinclair
PS. Har du ytterligare frågor gällande det som sägs i podden och här i bloggen eller som du stött på någon annanstans får du gärna mejla oss på info@norrbotniabanan.se