Bloggtext till poddavsnittet #30 Kiruna-Piteå-Lyon-Visby-Piteå-Umeå

Vilken vår och sommar det har varit! Vi har farit och flängt riket runt, ja tanken var också att åka till Lyon, men det satte Covid19 stopp för, men mer om Lyon senare.

Lokföraren, spelad av Olof Wretling, inför poddavsnitt #30

KIRUNA Arctic Infrastructure Conference, 31 maj-1 juni
I slutet på maj arrangerade vi tillsammans med LKAB och Narviks hamn konferensen Arctic Infrastructure Conference i Kiruna med många intressanta talare. Syftet med konferensen var att sätta fokus på de utmaningar som råder för de infrastrukturella och logistiska frågorna i norra Skandinavien och Finland samt att främja ett ökat samarbete mellan regionerna i norra Sverige, Norge och Finland för förbättrad hållbar logistik. Vi var väldigt eniga om att det brådskar med att förbättra infrastrukturen i området, inte minst gränsövergångarna, för att möta de historiska miljardinvesteringarna som sker i norr och samtidigt minska koldioxidutsläppen. Det blev ett viktigt möte med andra ord då vi hade mycket att prata om. Extra roligt är att konferensen utmynnade i en projektansökan för ett fördjupat arbeta i frågorna. Vi räknar därför med en fortsatt dialog på alla plan.

PITEÅ Piteå kommuns seminarium, 15 juni
Debatten har gått hög där en grupp vill ändra Norrbotniabanans dragning till att gå utanför stadskärnan. Det har skrivits många debattartiklar om resecentrums placering och därför ordnade Piteå kommun ett seminarium i mitten av juni. En av talarna som medverkade på seminariet var Mats Ameén (Senior trafikkonsult på Trivector och f d chefsstrateg på Skånetrafiken) som berättade om de erfarenheter som finns kopplat till externa resecentrum. Mats berättade att nästan alla externa stationer i Sverige kom till åren runt millennieskiftet och utvärderades strax efteråt. En allvarlig nackdel med en extern station är att de i genomsnitt får 30 % färre resande än centrala stationer. Detta trots den ofta goda tillgången på bilparkeringar. Det är inget som vi vill se på Norrbotniabanan utan vi vill ju uppnå maximal nytta med banan.

Mats pekade på Svealandsbanan där resandet mellan Stockholm och Eskilstuna sexfaldigades bara efter några år efter öppnandet, den enda stationen som inte ökade alls var Södertäljes. Forskare från Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) utvärderade tågsatsningen och kom fram till att den främsta orsaken var att stationen inte ligger inom gångavstånd från centrum. Konsekvenser för Södertäljes utveckling blev att staden hamnat vid sidan av den arbetsmarknadsregion som Svealandsbanan skapat. Två andra exempel är Landskrona och Falkenberg. Där ligger stationerna utanför stadscentrum, vilket kräver matarbuss. Eftersom busstrafikens viktigaste målpunkt fortfarande är stadens centrum, har bussarna kvar sina knutpunkter där, vilket gör att det nu krävs dubbla byten för många resenärer som ska resa med tåget. En annan effekt är att snabbtågen slutar stanna i de städer som har externa stationer eftersom det är färre resenärer som ska dit och därför blir det olönsamt för operatörerna. Dessutom har stadsutvecklingen gått trögt runt de nya stationerna som blivit oattraktiva och otrygga platser eftersom det inte rör sig människor där i andra ärenden.

Länk till Trafikverkets webbkarta gällande beslutad järnvägskorridor.

I grunden handlar debatten att gruppen som förordar ett resecentrum utanför Piteå vill att den beslutade järnvägskorridoren ska ändras och läggas utanför Piteå. Vi tror inte att detta beslut går att ändra. Det är Trafikverket som äger frågan och de är nöjda med den järnvägsutredning som gjordes för drygt tio år sedan. Det är också kommunerna längs sträckan från Umeå till Haparanda, regionerna och näringslivet. Därför finns det ingen anledning för Trafikverket att riva upp beslutet. Om sedan en kommun skulle vilja något annat, än det som de var med och beslutade för drygt tio år sedan, kommer detta att sinka planeringsarbetet och försena hela bygget av Norrbotniabanan. Risken är att planeringsarbetet avstannar, vilket vi har sett i andra kommuner i södra Sverige. Pengar kan då omfördelas till andra projekt där hjulen snurrar. Och går det riktigt illa, ja då lyfts sträckan Skellefteå-Luleå ut ur den nationella planen. Det är något som vi verkligen ska undvika!

LYON ConnectingEurope Days, 28-30 juni
De årliga europeiska transportforumdagarna hölls i Lyon i Frankrike direkt efter midsommar. Norrbotniabanegruppen skulle ha varit på plats, men jag blev hemma på grund av Covid19. Jo, jag blev verkligen förvånad när två tester visade på smitta. Vid en sådan här händelse är vår styrka att vi arbetar i nätverket Botniska korridoren eftersom allt kunde rulla på ändå då våra kollegor var på plats. Allt blev väldigt lyckat med många viktiga besök bland annat Pat Cox som samordnar arbetet inom stomnätskorridoren Skandinavien-Medelhavet. Alltså en av nio korridorer som EU pekat ut som prioriterade att färdigställa till år 2030. Han var glad för uppdateringen om aktuellt läge för Norrbotniabanan och Nya Ostkustbanan och pekade på behovet av infrastruktur kopplat till de stora värdena i norra Sverige. Lite bekymrad blir han dock att finansieringen ännu inte är löst till 100 procent. Generaldirektör Henrik Hololei från DG Move (som ansvarar för kommissionens transportpolitik) stannade till vid montern under eventets sista dagar då våra kollegor från Botniska korridoren passade på att välkomnade alla till Kiruna i januari nästa år då Sverige tar över ordförandeskapet i EU. Nu får Sverige en chans att anordna ConnectingEurope Days och det vore väl väldigt roligt om det blev i Umeå! Konkurrensen är dock stenhård om dessa dagar.

VISBY Almedalsveckan 3-7 juli
Det var en härlig känsla att vara tillbaka i Almedalen igen. Inte lika stort som förut, men som vanligt var alla var där likt en examen då vi fick möjlighet att grotta ner oss i infrastrukturfrågor. Norrbotniabanegruppen var medarrangör till två seminarier och arrangerade ett på egen hand. Under rubriken ”Hur maximerar vi nyttan från start med ny järnväg” fick vi gå på djupet och diskutera vad kommuner och regioner behöver göra för förberedelser för att vi ska få ut full effekt när Norrbotniabanan öppnar för trafik. Riktigt intressant var det våra gäster hade att säga om godstrafiken. Lars Westin, Professor vid Centrum för regionalvetenskap vid Umeå universitet (Cerum) berättade om kunskapsbristen gällande godsplaneringen. Det hänger inte ihop på ett nationellt och regionalt/lokalt plan. Trafikverkets modell kan inte fånga upp flödena på regional och lokal nivå och därmed finns inte detta som en viktig pusselbit när man arbetar med de nationella planerna. Detta är något som Trafikverket själva har flaggat för, att modellerna måste utvecklas, och att man ser positivt på ett samarbete med kommuner och regioner. Lars tyckte sig se en större medvetenhet om detta jämfört med fem till tio år sedan. Här har vi en uppgift och hjälpa till att få detta synligt. Jag tror att det blir många samarbeten framöver för att råda bot på detta. Medverkade gjorde också Isabella Forsgren från INAB i Umeå, vilka sitter mitt emellan två gigantiska järnvägsprojekt Botniabanan och Norrbotniabanan. Otroligt värdefullt var det att höra om deras erfarenheter och vikten av att prata om noder framöver. Medverkade gjorde också Nils-Olov Lindfors, regionråd från Norrbotten som lyfte vikten av samarbeten.

Från vänster; Gustaf Engstrand (Tågföretagen), Isabella Forsgren (INAB), Elisabeth Sinclair (Norrbotniabanegruppen), Nils-Olov Lindfors (Regionråd Norrbotten) och Lars Westin (Umeå universitet, Cerum)

Seminariets andra del handlade om persontrafiken där vi bjudit in Patrick Joyce från Almega som fick prata om tjänstesektorns betydelse för de stora investeringarna i norr. Han berättade att många av jobben kommer inom industrin, men de flesta utanför. Patrick var rädd att göra oss lite besvikna då deras beräkningar kommit fram till att de stora investeringarna endast kommer att skapa 7 000 varaktiga jobb. Men, sa Patrick, det stora lyftet blir med de så kallade kringjobben och påminde om att ett industrijobb skapas ungefär 1,2 jobb i tjänstesektorn, vilket skulle generera drygt 2 000 nya jobb. Med medföljare får vi räkna med cirka 50 000 människor som flyttar in, men var ska vi hitta dem? En av de som arbetar med just denna frågar är Tobias Lindfors, vd, StudentConsulting. Tobias menade att det är otroligt viktigt att ta vara på studenterna vi har, bara i Luleå finns 15 000 studenter. Därför har de en strategi att se till att dessa får sommararbeten för att vi ska kunna få behålla dem. Men tänk om Norrbotniabanan hade varit på plats då hade vi verkligen kunnat erbjuda studenterna ett fantastiskt kulturutbud som finns längs hela kuststråket, sa Tobias.

Joakim Berg, Marknads- och kommunikationschef för Norrtåg, bekräftade att resandet var tillbaka efter pandemin. Otroligt glädjande! Joakim berättade om möjligheterna med Norrbotniabanan och att efterfrågan verkligen finns, men är vi beredda på att lyckas? Om Norrbotniabanan är klar 2030 då måste alla underlag vara på plats idag för att kunna köpa nya tåg, vet hur kommunerna planerar sin infrastruktur och inte minst kommer vi att se en förändring hur jag själv kommer att förändra mitt arbetande. Gustaf Engstrand, Näringspolitisk chef, Tågföretagen, tryckte på vikten av att ta fram korrekta prognoser för resandet som skulle ge oss ett bättre underlag för att bygga det vi behöver. Åtta år kan låta mycket, men det är så mycket som måste göras innan dess, vad och i vilken ordning.

Från vänster; Karin Hübinette (Moderator), Elisabeth Sinclair (Norrbotniabanegruppen) och Roberto Maiorana (Generaldirektör, Trafikverket)

På Region Norrbottens arena fick vi förmånen att till en pratstund med Trafikverkets nya Generaldirektör Roberto Maiorana. Han är verkligen på tå för våra infrastrukturprojekt och även om Trafikverket i våra öron är ”järnväg” inser man att Trafikverket sköter så mycket mer med sina drygt 9 000 anställda. Deras bekymmer är deras egen kompetensförsörjning och det kan man förstå.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det pratades mycket om vikten av att samarbeta. Om du vill se på seminarierna i efterhand kan du göra detta på norrbotniabanan.se/almedalen

PITEÅ Stora Nolia 6-10 juli
Fyra veckor efter Almedalen var det dags för Stora Nolia i Piteå. Det genomfördes i samarbete med Umeå, Robertsfors, Skellefteå, Piteå och Luleå kommuner. I vår gigantiska monter presenterade de tankar kring kommunernas placering och funktion av resecentrum då det ligger på kommunerna att ansvar för att planera och bygga dessa. Vi har ju förmånen att ha två färdiga resecentrum i Umeå som inspiration norrut. Robertsfors och Skellefteå kommun har bestämt placeringen av deras resecentrum medan Piteå och Luleå pratar om placeringen och funktion. Förutom alla härliga diskussioner under dagarna så fick vi även finbesök av finansministern i montern och hann träffa både statsministern och näringsministern på området.

Intill vår monter hade Trafikverket sin monter och det var väldigt lyckat, inte minst för att vi kunde skicka besökare mellan oss. Vi hann intervjua Urban Eriksson, planerare på Trafikverket och åtgärdsansvarig för Norrbotniabanan, om vad som händer just nu i projektet. Han nämnde att sträckan Skellefteå-Luleå, för första gången, finns med i den nationella planen för infrastruktur och att Trafikverket nu kan påbörja arbetet med järnvägsplanerna. Kopplat till detta vill vi ju trycka på vikten av att planeringen fortsätter av banans exakta placering i järnvägskorridoren, även i Piteå. Trafikverket gjorde ett gediget utredningsarbete från 2006 och fram till våren 2010 då beslut fattades om korridorens sträckning. Det är en planering som ska hålla länge, jag tänker över hundra år, som för våra andra järnvägar i Sverige. Och alla kommuner längs Norrbotniabanan från Umeå till Haparanda, Region Västerbotten och Region Norrbotten är nöjda med beslutet. Trafikverket kommer nu i samråd med länsstyrelser, kommuner, sakägare, näringsliv, rennäring, allmänhet och andra myndigheter komma fram till den bästa dragningen inom den beslutade korridoren. Man kan säga att Trafikverket inte lämnar något åt slumpen. Varken i beslutet om järnvägskorridor eller det kommande arbetet med järnvägsplanerna. Säger man att det blir en lösning över Pitsund i järnvägsutredningen så blir det också så. Att chansa skulle innebära enorma kostnader och förseningar för Trafikverket.

En hel del frågor i montern handlade såklart om debatten i Piteå. Flertalet besökare ville säkerställa att resecentrum hamnar i centrala Piteå. Men alla kan inte bli nöjda med dragningen. Detta trots att järnvägsprojekt är till gagn för alla i och med att koldioxidutsläppen minskar och därmed den negativa påverkan på vårt klimat. Medaljens baksida är att några blir personligt berörda av banans dragning. Framför allt mark- och fastighetsägare och rennäringen. Här behövs det tid för Trafikverket och berörda att hitta lösningar. Några pratade om oro för buller och olyckor med farligt gods i tätbefolkade områden som ett argument för att dra banan utanför Piteå, men som vi ser det så innebär en ny järnväg genom Piteå att vi får högre ställda krav på både buller och vibrationer till skillnad från idag och rangerbangården kan lyftas bort från centrum. Det är omfattande utredningar som ligger till grund för detta. Men det ska inte stickas under stolen att det blir fler tåg genom staden och att persontrafiken kommer att generera ett nytt ljud. Sen är det väldigt personligt hur man upplever buller och det får man ha respekt för. När det gäller farligt gods så är det säkrare att ta det på tåg än på gummihjul. Det som inte ska in till staden kan få rulla på stambanan genom övre Norrland.

De gigantiska investeringar som görs i norr är positiva även för Norrbotniabanan. De garanterar mer gods- och persontrafik. Planeringen av banans dragning har varit så omfattande att om den gjordes om idag så skulle vi förmodligen hamna i samma korridor igen. Visst, ibland har Trafikverket valt en något dyrare lösning för att banans funktionalitet ska bli maximal, men det är ju det vi vill!

UMEÅ Rälsläggning på Norrbotniabanan, 26 augusti
Slutstationen i denna blogg är Umeå. Fredag den 26 augusti kommer infrastrukturminister Tomas Eneroth tillsammans med Trafikverkets nye generaldirektör Roberto Maioran att lägga den första rälsen för att uppmärksamma bygget av Norrbotniabanan! Vilken milstolpe!

/ Elisabeth Sinclair, projektledare Norrbotniabanegruppen