Fyra dagar i Bryssel för EU:s infrastruktur

Under fyra intensiva dagar i Bryssel deltog vi i möten om EU:s transportkorridorer, CEF finansiering och Sveriges nationella transportinfrastrukturplan. I fokus stod Norrbotniabanan, Botniska korridoren och hur norra Sverige kan bidra till, och dra nytta av, EU:s satsningar på ett sammanhållet, hållbart och robust transportsystem. Samtidigt passade vi på att lyfta vårt remissvar på EU kommissionens förslag till ny FSE/CEF förordning för perioden 2028–2034.

På bilden ovan: Elisabeth Sinclair (Norrbotniabanegruppen), Philip Eriksson (Central Sweden), Henric Fuchs och Elisabet Wigholm (Botniska korridoren), Lotta Rönström (North Sweden European Office), Ingela Bendrot (Nya Ostkustbanan).

Dag 1:

EU:s transportkorridorer, från hamnar till Rail Baltica

Syftet med resan var de årliga fysiska mötena för de europeiska transportkorridorerna som berör Sverige. Först ut var mötet för transportkorridoren Nordsjön–Östersjön, ledd av Catherine Trautmann, vars sträckning går genom Finland, passerar gränsen i norr och fortsätter till Luleå, men innan dess hann vi delta i Maritime Space Forum (EMS) på måndagens förmiddag.

Detta är ett europeiskt samarbetsforum som samlar EU institutioner, medlemsstater och aktörer inom sjöfart och transport. Här diskuterades bland utmaningar om hur fartyg som ligger vid kaj ska kunna koppla upp sig mot el från land istället för att använda sina egna dieselgeneratorer, men också elektrifierade järnvägsanslutningar och kapacitet för 740‑meters tåg till hamnar.

Skandinavien–Medelhavet (rosa sträckning i kartan) är en av EUs nio transportkorridorer. Tidigare slutade korridoren i Stockholm, men förlängdes norrut 2021 till Kiruna–Narvik och Haparanda–Uleåborg. Transportkorridoren Nordsjön–Östersjön är den röda sträckningen i kartan.

På eftermiddagen gick vi vidare till mötet med transportkorridoren Nordsjön–Östersjön. Korridoren är central för EU:s öst–västliga förbindelser, och här lyftes särskilt flaggskeppsprojektet Rail Baltica som ska knyta samman Polen, Litauen, Lettland, Estland och indirekt Finland med det europeiska järnvägsnätet, men också utmaningarna för Finland med sin långa gräns mot Ryssland.

Budskapet var tydligt: transportsektorn levererar, men kommande EU‑budget måste fortsatt prioritera bort flaskhalsar för att säkra Europas konkurrenskraft. En viktig varningssignal var risken att länder återgår till egna nationella metoder för prognoser och prioriteringar, något som kan skapa friktion vid gränserna.

Dag 2:

Norrbotniabanan, nationella planen och behovet av nya arbetssätt

Tisdagen inleddes med ett planeringsmöte med North Sweden European Office, Central Sweden samt kollegor från Botniska korridoren (samarbetet mellan de sju nordligaste regionerna). North Sweden European Office hjälper till att hålla ihop bevakningen och boka möten med rätt personer inom parlamentet, kommissionen och besök från regeringen. Detta är ovärderlig hjälp när antalet processer och möten i EU är så stort.

På bilden ovan: Philip Eriksson (Central Sweden), Elisabet Wigholm och Henric Fuchs (Botniska korridoren) Martin Zeitler (rådgivare ScanMed), Ingela Bendrot (Nya Ostkustbanan), Elisabeth Sinclair (Norrbotniabanegruppen), Lotta Rönström (North Sweden European Office).

Alternativ finansiering – inspiration från Botniabanan och Norge

Efter lunch fortsatte dagen på North Sweden European Office, där vi mötte Martin Zeitler, närmaste rådgivare till Pat Cox, samordnare för transportkorridoren Skandinavien–Medelhavet. Här lyfte vi framför allt att:

• EU:s medlemsstater, inklusive Sverige, har kommit överens om att de europeiska transportkorridorerna ska stå klara 2030, men att Trafikverket inte kommer att klara detta när det gäller Norrbotniabanan och vi söker nya vägar för att intensifiera projektet.
• Problematiken med att det Trafikverket inte kan ange något årtal för när Norrbotniabanan ska stå färdig i sin helhet.

Vi beskrev våra tankar om att:

• bilda ett projektbolag som kan låna till investeringskostnaden för sträckan Skellefteå–Luleå,
• låta bolaget bygga sträckan enligt samma modell som för Botniabanan, där 19 mil färdigställdes på cirka 14 år, inklusive planeringen som gjordes av Banverket.
• ta in erfarenheter från Norge där det statliga bolaget Nye Veier fått i uppdrag att bygga större vägprojekt till utsatt budget och målår, med goda resultat.

Det handlar inte om en kapptävling med Trafikverket, utan om att hitta effektiva arbetssätt för att leverera stora infrastrukturprojekt inom de tidsramar och åtaganden som EU och Sverige har kommit överens om.

Möte med nyckelpersoner från regeringskansliet – status, remissvar

Under tisdags­eftermiddagen hade vi ett möte med nyckelpersoner från regeringskansliet. Stefan Zetterlind, enhetschef vid Landsbygds- och infrastrukturdepartementet och Niklas Lundin, ämnesråd vid samma departement. De var i Bryssel delvis för korridorsforummötena. Vi informerade om status i projekten, vårt arbete med remissvar på den nationella transportinfrastrukturplanen samt Norrbotniabanan AB:s förslag om ett projektbolag för Norrbotniabanan.

Petra Söderqvist ingår i kommisionär Apostolos Tzitzikostas’s team, vilka ansvarar för hållbara transporter och turism.

Dag 3:

Samtal i EU‑parlamentet – digitalisering, hållbarhet och trafiksäkerhet

På onsdagen träffade några av oss Petra Söderqvist i EU-kommissionens högkvarter Berlaymont. Hon arbetar i kommissionär Apostolos Tzitzikostas team med ansvar för hållbara transporter och turism, och har bland annat:

• ansvar för transportpolitikens digitalisering, hållbarhet och säkerhet,
• ett bredare ansvar för sociala rättigheter, jämställdhet och teknologisk utveckling,
• rollen som kontaktperson för de nordiska länderna.

Eftersom tidsomställningen är en del av EU:s transport- och mobilitetspolitik följer hon också frågor om körkort, vägtransporter och andra regler som påverkar trafikanter där sommartidsfrågan behandlats som en transportrelaterad policyfråga. Petra gav oss värdefulla råd om vilka personer och funktioner i Bryssel som behöver ta del av vårt underlag och kan vara nycklar i det fortsatta arbetet med Norrbotniabanan och Botniska korridoren.

Regionkommittén och gränsövergångarna

Sedan bar det av till Regionkommittén, där EU‑kommissionens förslag till långtidsbudget diskuterades. Här lyftes bland annat att det är bra att gränsövergångar får extra medel för att underlätta transporter mellan EU‑länder, men att definitionen behöver vara tillräckligt bred för att sträckorna fram till gränsen ska kunna omfattas.

En smått talande detalj var att en av deltagarna inte kände till att Finland har en annan spårvidd än stora delar av övriga Europa. Det påminner om hur viktigt det är att vara med i rummet och bidra med kunskap om våra förutsättningar i norr.

Parlamentariker och Scandria Alliance

Senare under dagen träffade vi den svenske EU-parlamentarikern Johan Danielsson (S) och Jacob Källman, politisk rådgivare till Tomas Tobé (M). Samtalen handlade om infrastrukturen i norra Sverige, TEN‑T‑korridorerna och hur vi kan säkerställa att stora projekt genomförs i tid.

Innan veckans sista större möte hann vi också träffa en kollega i Scandria Alliance ett europeiskt samarbete mellan städer och regioner från Skandinavien till Adriatiska havet som främjar rena, smarta och motståndskraftiga transporter. Likt Botniska korridoren arbetar de med att utveckla ett hållbart, multimodalt transportsystem genom kunskapsutbyte, gemensamma projekt och politisk påverkan. Det kändes tydligt att här finns stor potential för fördjupat samarbete.

Korridorsforumet för Skandinavien–Medelhavet (ScanMed).

Dag 4:

Forumet för Skandinavien–Medelhavet: CEF, ERTMS och militär mobilitet

Veckans sista stora hållpunkt var korridorsforumet för Skandinavien–Medelhavet (ScanMed), där samordnaren Pat Cox hälsade alla välkomna. Här diskuterades bland annat:

• läget för Brennertunneln och dess anslutningsvägar,
• finansieringsfrågor inom CEF‑programmet,
• införandet av ERTMS och andra digitala lösningar,
• behovet av gemensamma prognoser och samordning mellan medlemsstater.

Det konstaterades att transportsektorn levererar, men att den framtida EU‑budgeten är osäker och att korridorerna måste fortsätta visa sitt europeiska mervärde. Resultaten från CEF‑utlysningen 2023 och prioriteringar för 2024 visade att de flesta medel redan är uppbundna, och att finansieringen efter 2028 är osäker.

Korridorens strategiska roll för militär mobilitet lyftes också. Investeringar i infrastrukturen måste utformas så att de fungerar både civilt och militärt något som är särskilt viktigt i vår del av Europa.

Remissvar om ny FSE/CEF‑förordning 2028–2034

Parallellt med Brysselresan har vi arbetat med vårt remissvar på EU‑kommissionens förslag till ny FSE/CEF‑förordning för perioden 2028–2034.

I remissvaret betonar vi bland annat:

• vikten av långsiktiga och tillräckliga CEF‑medel för att färdigställa TEN‑T i norra Europa
• att satsningar på militär mobilitet måste kombineras med civila nyttor
• att projekt som Norrbotniabanan och Botniska korridoren är avgörande för att stärka EU:s konkurrenskraft, sammanhållning och gröna omställning.

Varför Brysselresan spelar roll

Fyra dagar i Bryssel går fort, men avtrycket kan bli långvarigt. Resan visade tydligt att:

• tempot i genomförandet av TEN‑T i norra Europa är en nyckelfråga för hela EU,
• intresset för Norrbotniabanan och Botniska korridoren är stort, men att otydliga tidplaner skapar oro,
• vår närvaro i Bryssel gör skillnad när vi kan förklara våra förutsättningar, rätta till missförstånd och peka på konkreta lösningar.

Arbetet med Norrbotniabanan, den nationella planen och EU:s kommande budgetperiod fortsätter. Men efter fyra dagar i Bryssel är en sak tydlig: det är viktigt att norra Sverige finns med vid bordet när besluten om Europas framtida infrastruktur fattas.

/ Elisabeth Sinclair, projektledare Norrbotniabanegruppen