Som vi har väntat och längtat efter detta besked! Nu är Norrbotniabanan en del i EU:s längsta stomnätskorridor som sträcker sig från Skandinavien till Medelhavet och som kallas ScanMed (Scandinavian–Mediterranean Corridor). Tidigare slutade korridoren i Stockholm. Nu har den förlängts till Kiruna–Narvik och Haparanda–Uleåborg. Förlängningen innebär ökade möjligheter till medfinansiering från EU för järnvägsbyggen i Sverige.

Europeiska stomnätet för järnväg
Sedan 2013, då den Botniska korridoren inkluderades i det europeiska stomnätet för järnväg, har vi tillsammans med flera andra parter arbetat för att få till en förlängning av ScanMed. Jag vill särskilt nämna North Sweden med dess vd Mikael Janson och Mona Mansour, senior adviser in European Affairs. Mona har öppnat dörrar till viktiga kontakter och initierat besök från EU till oss regionen och tvärtom.


2016 bjöd North Sweden in Pat Cox, ordförande för ScanMed-korridoren, till Luleå.
Från vänster; Pat Cox, Lorents Burman, Elvy Söderström och Peter Roslund.

Sällan har jag lärt mig så mycket som när Mona lotsade oss på en studieresa längs ScanMed-korridoren med besök i Brennertunneln och samtal med företrädare för andra infrastrukturprojekt längre söderut i den italienska delen av korridoren och sedan över till Malta där fokus låg på både sjöfart och flyg. Alla dessa fantastiska människor på företag och myndigheter som vi hann träffa på resan som, på samma sätt som vi, arbetade med att länka ihop EU och bygga bort flaskhalsar. Läs mer i dessa bloggtexter Korridorer hit och korridorer dit samt På resande fot längs södra ScanMed-korridoren

Helt klart är att bristfällig infrastruktur påverkar förutsättningarna för utveckling på många platser runt om i hela Europa. Det är gemensamma utmaningar som kräver en stadig kurs mot målet om att knyta samma våra projekt till ett effektivt infrastrukturnätverk i EU. Det är en hisnande känsla! Att Norrbotniabanan, och resten av Botniska korridoren, nu inkluderas i stomnätskorridoren garanterar fortsatta möjligheter till medfinansiering från EU, säkrad konkurrenskraften och tillväxt med ett klimatvänligt transportmedel.


Norrbotniabanan är en prioriterad del av det europeiska stomnätet för järnväg sedan 2013.

Hur började EUs infrastrukturnätverk?
EU:s infrastrukturnätverk har vuxit fram successivt. Jag minns hur häpen jag blev vid ett besök i Berlin 2010 på ett infrastrukturseminarium där samtliga kartor som presenterades var kapade strax norr om Stockholm. Norra Sverige och norra Norden fanns liksom inte. Dagens infrastrukturnätverk tog sin början 1994 då EU beslutade att prioritera genomförandet av 14 olika projekt. På kartan blev det dock bara lite streck här och där utan kopplingar till varandra. Bland de ursprungliga projekten fanns både Öresundsbron och den så kallade nordiska triangeln med (som är den transportinfrastruktur som finns mellan Köpenhamn, Oslo, Stockholm och Helsingfors). Delar av Öresundsbroförbindelsen var redan under uppbyggnad när den inkluderades i TEN-T.

TEN-T, Trans European network Transport
TEN-T, är grunden för EU:s strategier för den gemensamma transportinfrastrukturen. När EU utvidgade antalet medlemsstater från 15 till 25 år 2003, gjordes betydande ändringar och antalet prioriterade projekt ökade från 14 till 30. Större fokus lades också på att försöka arbeta bort gränspassager och flaskhalsar.

Det dröjde ytterligare sju år innan nästa betydande förändring gjordes av riktlinjerna för nätverket. Omarbetningar och förtydligande gjordes, men den största förändringen var att regelverket för finansiellt stöd ändrades från EU till TEN-T-projekt.

2011 efterlyste kommissionen en färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde som förutom att vara konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem också skulle bidra till en minskning av oljeberoendet inom transportsektorn. Kommissionen föreslog en minskning av transportsektorns växthusgasutsläpp med 60 procent fram till 2050, jämfört med nivåerna för 1990 och att TEN-T skulle kunna göra detta möjligt.

CEF, fonden för ett sammanlänkat Europa
Nya riktlinjer och ett nytt finansieringsinstrument kom 2013 som höjde ambitionsnivån för TEN-T, jämfört med det tidigare ramverket, både sett till finansieringen och kraven på infrastruktur. Idag är det CEF, fonden för ett sammanlänkat Europa, som är det nya finansieringsverktyget av både TEN-T (kartorna) och de transeuropeiska näten för telekommunikation och energi.

I de nya riktlinjerna delades TEN-T upp i ett stomnät (core network) och ett övergripande nät (comprehensive network) där all infrastruktur finns med. Järnväg, väg, hamnar, inre vattenvägar och flygplatser ingår i båda dessa nät. För oss i norr innebar förändringarna att den Botniska korridoren inkluderades i stomnätet och gjorde det möjligt att söka medfinansiering för planering och bygge och 2015 beviljades Norrbotniabanan medfinansiering för att påbörja planeringen mellan Umeå och Skellefteå. Det är exakt så här EU arbetar genom att putta på projekt som är av stor betydelse inte bara för medlemsstaten utan också för EU.


Nu är Norrbotniabanan en del i EU:s längsta stomnätskorridor som sträcker sig från Skandinavien till Medelhavet och som kallas ScanMed (Scandinavian–Mediterranean Corridor). Tidigare slutade korridoren i Stockholm. Nu har den förlängts till Kiruna–Narvik och Haparanda–Uleåborg.

De nio stomnätskorridorerna
Huvuddelen av stomnätet delades dessutom in i nio genomförandekorridorer. Som namnet antyder är syftet med dessa korridorer att förenkla och effektivisera färdigställandet och genomförandet av stomnätet, som enligt TEN-T-riktlinjerna ska vara färdigt till 2030. En av dessa korridorer är just ScanMed-korridoren (rosa på kartan ovan) som inkluderar hela Botniska korridoren med Norrbotniabanan, Malmbanan och Haparandabanan i norr. För att hinna färdigt till 2030 behöver vi öka takten för genomförandet av Norrbotniabanan! Samtidigt som ScanMed-korridoren förlängs på den svenska sidan förlängs även stomnätskorridoren Nordsjön–Östersjön (röd på kartan ovan) från Helsingfors i söder till Torneå och vidare till Luleå. Det innebär att den svensk-finska gränsövergången omfamnas av två korridorer och här hittar vi också en av Sveriges fem stomnätshamnar i Luleå, vilket är mycket glädjande.

Men godskorridorer och transnationella axlar då?
Sedan 2013 finns det även nio europeiska järnvägskorridorer för godstrafik med samma namn som stomnätskorridorerna. Skillnaden är att stomnätskorridorerna är infrastrukturen på backen och godskorridorerna handlar om trafiken som går där. Godskorridorerna har nästan samma sträckning som stomnätskorridorerna med samma namn och syftar till att utveckla det europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik genom att underlätta rörlighet för varor genom Europa. Här är samarbete a och o. Fortfarande slutar godskorridoren ScanMed i Stockholm, men så sent som i september förra året tillsatte regeringen en utredning för att utreda om godskorridoren också ska förlängas i samma utsträckning som stomnätskorridoren med samma namn.

EU värnar också handeln mellan EU och unionens grannländer. Därför pekades de fem viktigaste transnationella axlarna ut 2007 för handel samt en rad åtgärder för att exempelvis minska restiden genom likriktning av tullkontroller och borttagande av administrativa hinder. Den så kallade Norra axeln kopplar samman EU med Norge i norr och Vitryssland samt Ryssland i öster.

Det finns fler korridorer för exempelvis det europeiska signalsystemet ERTMS, men jag tror det räcker med korridorer för denna gång. Vi höjer våra glas med bubbelvatten i Norrbotniabanegruppen och skålar för ännu en framgång!

Elisabeth Sinclair, projektledare Norrbotniabanegruppen.