Bloggtexten till poddavsnittet #11:2

Det har blivit sen höst när vi fortsätter norrut på vår resa till Norrbotniabanans nordligaste delar. Än finns inga beslut fattade gällande fortsatt planering eller byggande av sträckan Skellefteå-Luleå. När järnvägsutredningarna stängdes runt 2011 hade järnvägskorridorer pekats ut för Norrbotniabanan dragning. Men sedan sattes projektet i vänteläge. Länk till Trafikverkets webbkarta gällande beslutad järnvägskorridor.

Glädjande nog känner vi idag att det börjar hetta till och att planeringsstarten närmar sig. Med anledning av detta arrangerade vi nyligen ett samtalscafé i Luleå för att informera om läget och Trafikverket fick möjlighet att berätta om problematiken kring infarten till Luleå. Luleå kommun och Luleå hamn kunde också redogöra för hur de ser på saken. (Läs mer om detta längre ned i bloggen.)

Mot Piteå över Pitsundet

På lukten av svavelföreningar från ”pappersfabrikerna” anar vi att vi närmar oss Piteå. Man är van. Lukten är snabbt övergående och ända sedan barnsben har man blivit itutad att det ”luktar pengar” och inget annat. På väg in till stan passerar vi en av våra samarbetspartners, SCA Munksund, och mitt i stan ligger en annan samarbetspartner, Smurfit Kappa. De båda företagen tillverkar ytskikt till förpackningar och har en imponerande produktion. Varje dag tillverkar Smufit Kappa papper med en bredd på 6,5 meter som fullt utrullad sträcker sig från Piteå till Paris! Häftigt! Än bättre är att överskottsvärmen från fabriken används som fjärrvärme i kommunen.

Vi kör över Piteälven vid Pitsundet. Här planeras en cirka nio meter hög öppningsbar bro öster om den befintliga vägbron. I höjd med Pite havsbad diskuteras en framtida hållplats.

Genom Piteå kommer Norrbotniabanan att i stort sett följa den befintliga järnvägen. Nere vid Sörfjärden planeras det framtida resecentrumet med närhet till Sveriges äldsta gågata och shopping. Det kan bli riktigt fint tror jag, inte minst på vintertid. Ett centralt läge för ett resecentrum ger generellt bättre förutsättningar för fler resenärer. I första hand blir det en välkomnande entré till staden och ett landmärke som ger tyngd åt orten. Koncentrationen av människor vid ett resecentrum ger även bra förutsättningar för handel och näringsverksamhet. På mindre orter kan resecentrumet bli ett nav för mötesplatser. Det är väldigt viktigt att man lägger ner kraft och energi på resecentrumets utformning för att attrahera resenärskollektivet och för att göra det enkelt att lämna bilen hemma. Det ska bli väldigt spännande att se hur resecentrumen utformas längs Norrbotniabanan.

Helena Stenberg, kommunalråd Piteå

Idag ligger järnvägskorridoren som en våt filt över bland annat industriområdet och omöjliggör nya etableringar. Det är bra att korridorerna skyddas enligt lag, men det är förödande när man inte kommer vidare i planeringen.

Vi närmar oss Luleå, men vår lokförare gör ett extra stopp på Norrbottens järnvägsmuseum.

Lokföraren (spelad av Olof Wretling) inför poddavsnitt #11:2. Denna film är inspelad på Norrbottens järnvägsmuseum. Väl värt ett besök!

Infarten till Luleå

För att den norra sträckan av Norrbotniabanan ska lyftas in i nästa Nationella transportplan måste projektet anses som tillräckligt moget. Här kommer infarten till Luleå att spela en avgörande betydelse. Idag finns nämligen två korridorer in till Luleå C.


Länk till Trafikverkets webbkarta gällande beslutad järnvägskorridor.

Om banan angör Luleå västerifrån måste tåget göra en så kallad lokvändning på Luleå C och köra samma väg ut ur Luleå igen. Om banan angör Luleå österifrån via flygplatsen och bro över Hamnholmen får vi istället en genomgångslösning genom Luleå.

Det är två bra alternativ, men det östra känns något bättre. Dessvärre stötte Trafikverket på problem med sjöfarten under järnvägsutredningen och valde därför det västra alternativet i första hand. Dock lämnade man kvar den östra korridoren i hopp om att hitta en lösning för sjöfarten.

Lenita Ericson, kommunalråd Luleå

Norrbotniabanegruppen har bildat en regional intressegrupp för att driva på arbetet. Det är viktigt att vi tömmer ut alla tänkbara lösningar för det östra alternativet. Om det till slut visar sig det östra alternativet inte går att lösa får man givetvis öppna famnen för det västra alternativet.

Vi kikar ut över vattnet och konstaterar att Luleå är en riktig sjöstad. Seglar man inte själv finns det alltid båttrafik ut till öarna i skärgården. På vintern plogas den enorma skridskobanan från Norra Hamn runt Gültzauudden till Södra Hamn och vidare ut till Gråsjälören. Banan har blivit en turistmagnet med en ökning av antalet gästnätter av folk från Nederländerna från 90 stycken 2016 till 2500 i år!

I Luleå finns också Sveriges nordligaste universitetet LTU och ett av de tre som finns längs Norrbotniabanans sträckning. Här ryms både järnvägstekniskt centrum och rymdforskning. Universitetets styrka ligger i att de har utgångspunkten i den Arktiska regionen och förenar teknik, konst och människa.

Facebooks etablering är ännu energislukande verksamhet som passar perfekt i norra Sverige. Det är Facebooks första serverhall utanför USA och en del av deras globala datatrafik. Datorhallarna alstrar mycket värme, men det kalla klimatet fungerar bra för nedkylningen.

I Luleå ligger ytterligare en av våra samarbetspartners, SSAB EMEA. Tillsammans med LKAB och Vattenfall driver de ett projekt kallat HYBRIT, Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology, som syftar till att byta ut kolet i ståltillverkningen till väte. Lyckas detta arbete innebär det att Sverige kan sänka sina koldioxidutsläpp med 10 % och Finland med 7 %.

Basindustrin i norr är med andra ord central i arbetet med att minska koldioxidutsläppen. Idag är kapacitetsbristen på järnväg ett hinder i detta arbete. För ett par år sedan skrev LKAB, Sveaskog och Boliden ett gemensamt PM till regeringen och Trafikverket om vikten av att bland annat bygga ut den kustnära järnvägen för att basindustrin ska kunna ta nästa kliv i sitt miljöarbete.

Snön faller och mörkret kryper på när vi vänder och kör mot Skellefteå igen. Tänk den dagen då vi kan kliva på tåget och färdas snabb, säkert och bekvämt i vintermörkret hemåt!

På återhörande, Elisabeth Sinclair, projektledare Norrbotniabanegruppen