Regeringen trycker på samhällsekonomisk lönsamhet och det är inget fel i detta, men det finns tyvärr en oro för att infrastrukturobjekt, i Trafikverkets förslag till den kommande nationella infrastrukturplanen, ska rangordnas efter de samhällsekonomiska beräkningarna. Detta missgynnar järnvägen eftersom järnvägsprojekt som är större än 2-4 miljarder sällan blir samhällsekonomiskt lönsamma enligt modellerna.
Järnvägsprojekt har ofta en lång livslängd och återbetalningstiden är lång. Detta kan minska den ekonomiska lönsamheten när beräkningar görs på kortare tidshorisonter. Lägg därtill att biltrafik ofta genererar mer direkta skatteintäkter och brukaravgifter som bränsleskatter och vägavgifter, vilket gör att de kan framstå som mer ekonomiskt lönsamma än järnväg. Järnvägen är dessutom oftare subventionerad, vilket kan påverka nettonuvärdeskvoten negativt.
En särskilt skev aspekt är hur resenärstiden värderas. Tidsvinsten för tågresenärerna värderas lägre än för bilister och flygresenärer. Tågresor tillåter mer produktiv eller trivsam användning av restid – man kan arbeta, läsa, vila eller använda mobilen utan att behöva fokusera på själva färden. Bilresor kräver aktiv körning och flygresor innebär ofta väntetider och begränsat utrymme för produktivt arbete. I Trafikverkets samhällsekonomiska kalkylvärden bedöms “förlorad tid” på tåg som mindre kännbar än motsvarande tid i bil eller flyg, just för att en större andel av tågresan kan utnyttjas till annat värdefullt.
Det är värt att notera att denna metodik inte är universell. I vissa länder, som Frankrike, värderas tågresenärers tid lika högt eller till och med högre än bilisters tid. Detta speglar olika nationella prioriteringar och synsätt på kollektivtrafikens roll i samhället.
En annan viktig aspekt är att kalkylerna ofta räknar på enskilda projekt istället för hela stråk. Till exempel har sträckan Umeå-Luleå (hela Norrbotniabanan) en större samhällsnytta än sträckan Umeå-Skellefteå (halva Norrbotniabanan). Att inte ta hänsyn till hela stråkets nytta kan leda till felaktiga prioriteringar.
Ingela Bendrot, vd Nya Ostkustbanan, Elisabeth Sinclair, projektledare Norrbotniabanan samt Helena Gellerman (L), trafikpolitisk talesperson i riksdagens trafikutskott under Järnvägsforum Norr 2025.
Att stirra blint på samhällsekonomiska kalkyler utan att ta hänsyn till långsiktiga fördelar och bredare samhällsnytta kan leda till snedvridna prioriteringar som missgynnar hållbara transportlösningar som järnvägen. Det är dags att vi omvärderar hur vi mäter och värderar våra infrastrukturobjekt för att säkerställa en balanserad och hållbar utveckling.
/ Elisabeth Sinclair, projektledare Norrbotniabanegruppen